Det slutade lyckligt, trots allt..

Otäcka saker händer. Ibland, oftast, utan vilje. En, nu i efterhand djupt ångerfull, storasyster skulle "bara" passera över lillebror som låg i babygymmet. En annan storasyster skulle då försöka hindra henne genom att hålla upp handen/armen (för vi har sagt så många gånger att ingen får gå över honom eller hålla saker över honom). Rätt tänkt men denna gång ledde detta till att den storasystern som skulle gå över honom tappa fotfästet och på så vis råkade sätta hälen i huvudet på honom. Själv skulle jag bara snabbt byta tröja och hör en vrålandes bebis. Springer in och ser en bebis som illandes röd skakar av gråt i gymmet på golvet. Och får höra "hon trampade honom i huvudet"! 

Ni kan själva tänka er allt som då far genom huvudet på en. En snabb koll och så plocka upp hysterisk bebis. Krama och undersöka om vartannat. Försöka få klarhet i vad som egentligen hänt osv. En pappa som uppfattat tumultet kommer inrusandes från bygget och kaos uppstår innan vi sett att allt är bra med lillkillen och en tillrättavisning av dottern är gjord. Usch!!! Så hemska tankar som for igenom ens huvud under de få sekunderna innan man visste att allt var ok.

Så lätt hänt att saker går illa och jag tackar gudarna för att hon inte hann sätta ner hela foten helt med full tyngd samt att bebisars huvuden är så pass "mjuka"som de är. Men allt slutade bra den här gången.

Givetvis hålls ett extra öga på honom det närmsta dygnet om i fall att.. (Hemska tanke)

***

Och förresten.. samtalet med prästen gick bra. En präst helt i vår smak. Kör motorcykel och gillar hårdrock och MFF. Inte alls den där traditionella typen. Utan en cool modern präst. Fler av dessa tack!

Nu ska vi pusta ut och mysa i soffan. Det är ju trots allt fredag. Och sommarlov. 

Lite gottis nu efter att tacosen landat i magarna.

Var rädda om varandra där ute! 

Kram