Ja, just nu. Just denna veckan så jobbar jag. Jag borde egentligen ha semester med min familj. Men jag jobbar. J får sköta barnen och markservicen som omväxling. ;p
Sommarjobben har lyst med sin frånvaro och så även sommarkursmöjligheterna. Så fick jag ett samtal av M, biträdande rektor på min VFT förskola, och frågade om jag kunde tänka mig att jobba v 30. I det ekonomiska läge som jag, vi, sitter i så kan man inte tacka nej även om jag hade velat. Det är ju mitt i Js semester. Men samtidigt som det innebär lite klirr i hushållskassan så är det ytterligare ett sätt att visa framfötterna och möjligen öka på chanserna för ett jobb om ett halvår. Fick erbjudande om att jobba halvtid nästa vecka också men det fick bli nej där av diverse anledningar. Bl.a. att det är Js sista vecka, lilla A fyller år samt att det vankas vigsel och 30årsfest för våra vänner G och T.
Så av denna enkla anledning blir det lite datortid. Jag hade tänkt skriva så mycket men saker har hänt i världen som får allt att te sig så fjuttigt i jämförelse..
Man skriver ofta om både ditt och datt utan vidare eftertanke. Något självcentrerad och om triviala saker. Så händer något. Som det som i fredags hände i Norge. Man får upp ögonen för en stund och blir varse om hur skört livet verkligen är eller kan vara. Allt det man tidigare ansett vara viktigt ter sig så små och oviktiga för stunden. Sen går det en tid och man börjar glömma, blir oaktsam och naiv. Tills nästa tragedi utspelar sig... i större eller mindre mått...
Dessa fruktansvärda händelser i Oslo och ute på Utöya lägger en mörk skugga över vår egen övistelse i Blekingska skärgården förra veckan. Men när kraft och ork finnes igen så ska jag trots allt visa lite bilder från den här på bloggen.
Två dagar återstår att jobba. Två lååånga dagar.Sen blir det lite mer ledighet med familjen och i helgen blir det kalas för minstingen och maken.
Nej, nu blir det till att ta tag i kvällsbestyren om man ska orka gå upp i tid imorgon.
Ta vara på varandra!
Kram
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar