Det var barnens kära paddyngel som hade gått hädan. Chock? Syrebrist? För mycket sockerkaka? Vad vet jag.. Endast en har klarat sig. Och den kämpar på. Med nytt vatten varje dag och så får han fisk mat ska vi hoppas han överlever. Ev. ska han få fler kompisar.
Den stillsamma begravningen ägde rum bakom lekstugan. Där tyckte tjejerna var en fin plats att bli begravd på. Vi gjorde ett kors (med stora As finaste snöre) och så plockade de blommor. Maken ombads att ta med gitarren ut och spelade en fin liten melodi under ceremonin. Stora A sade några ord och sen gick vi in till oss igen. Inget begravningskaffe serverades..
Det här med sorg eller död är viktigt att vi talar om. Om så så är något så litet som ett paddyngel. Nästa gång är det kanske en av våra nära och kära..
Därför anser jag att det är bra om vi talar om vad det innebär och att det kan hända. Och inte skyddar barnen från det. Förr eller senare kommer de att komma i kontakt med det och då underlättar det om de redan vet vad det hela handlar om.
~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~
Idag har varit en sådan dag som allt händer känns det som. Vänner ringer, saker måste fixas och räkningar ska betalas (då vi glömt oss lite). Lite har jag dock fått plugga.
Min äldsta barndomsvän ringde innan. Konstigt tyckte jag, eftersom det var mitt på dagen. Hon berättade att hon låg inlagd på sjukhuset. Hon är gravid med deras andra barn och i söndags hade vattnet gått. Inget märkligt i sig med det men det är så att det är 2½ månad för tidigt!?! Hon ska eg inte ha barn förrän i mitten på september. Så nu är hon ordinerad sträng vila. Får endast gå upp på toaletten. Läkarna hoppas på att det ska hålla sig någon vecka till men i förebyggande syfte har hon redan fått kortisonsprutor för att gossen i magen ska utveckla lungorna snabbare.
Snacka om otur. Det är andra gången nu som hon hamna på sjukhus långt innan beräknad förlossning. Förra gången var det havandeskapsförgiftning och då sattes hon igång 3 veckor tidigare. Då var ju N nästa klar att komma ut ändå men nu.. Den lille väger ju knappt 1300g!?! Men det är ju som tur är inte första gången barn föds till världen för tidigt! Och än kan hon ligga kvar på BB på hemmaplan. Men det är ju som hon sa att allt annat blir ju lidande. Den lille knatten där hemma och sambon (+ hans jobb) och renoveringen de håller på med där hemma.
Ödets nyck detta!
Men så är livet. Inget kan vi råda över! Det är så mycket som vi önskar att vi hade kunnat ändra på men det går tyvärr inte. Det är bara att gilla läget och göra det bästa av det vi har. Även om det känns tungt och orättvist.
Kramar till alla som härdar ut! Och alla andra med för den delen!
Solen skiner där ute och de vakar över oss från andra sidan. Inget sker av en slump!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar