Sorg. Det är en svår känsla. Alla bearbetar den olika.
Idag var dagen som vi länge väntat på. En dag som trots en regnig väderprognos trots allt bjöd på sol. Mormors minnesstund i kyrkan med efterföljande samling i minneslunden..
Det gick förvånansvärt bra. Prästen, som jag och vissa andra med mig har särskilda åsikter om, höll det kort och hyffsat lättsamt. Att hon sjöng falskt och helt ur takt gjorde saken lättare att uthärda..
I minneslunden sken solen och vi samlades kring en bild på mormor. Jag och mamma hade genom Js kusin L ordnat med en liten blomcermoni. Ett färdigt hjärta i oasis klätt med murgröna kringom ställdes fram. Röda blommor i två skålar vid sidan om. Här fick nu var och en vars en blomma att sätta i hjärtat. Rosor till barnen (alltså mamma och hennes bröder) samt en större diamantbeklädd ros till morfar. Vi övriga satte nejlikor. Blomman som funnits i deras brudbukett. Först barnens tur. Sen vi övriga. Allra sist satte morfar sin ros som pricken över i:et.
Det blev vackert och morfar uppskattade det hela. Det blev så fint.
Saknar dig mormor så otroligt mycket! Tack för allt du gav oss!
Vi ses igen...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar