Men det blev med en bakom-malande känsla. En känsla av oro, dåligt samvete och rädsla.
Jag ska inte sticka under stol med att vistelsen var precis vad vi förväntat oss och välbehövlig med. Men tack vare incidenten igår kväll förvandlades en gråmulen söndag till en eftermiddag med läkarundersökningar.
För att klargöra det hela så var det en lite småknasig lördag. Vi åkte på ett spontanbesök till ett par vänner vi inte träffat på ett tag och blev sittandes där halv dagen. Kom vid 13 gick hem vid 19.30... Trevligt blev det med lite hämtemat och massa snack. Barnen busade och lekte så fint. Hemma igen blev det lite mys och så gick maken för att natta den lilla. Jag och stora A passade på att få en stund för oss själva. Jag packade lite inför spabesöket och hon fick duscha och fixa med grejorna i badkaret. Normalt sett duschar hon inte vid 22 tiden men ibland blir det som sagt lite knasigt med vissa saker. Iaf. Efter dusch etc. så gick vi upp. Torkade och kammade håret, småpratade och hade en mysig mor och dotter stund. Såg att hon hade en hel massa vax i örat så jag plockade bort med tops. Men i vänstra örat fick jag inte bort allt och vid andra försöket krängde hon till med huvudet, givetvis i topsens riktning, och det slutade med att hon illvrålade. Lugnt och sansat förklarade jag att det är ju sånt som händer när man inte sitter still o.s.v. Gick iväg för att slänga de använda topsen och när jag är på väg tillbaka till hennes rum kommer hon utspringande och skriker "Jag kan inte höra!" Samtidigt ser jag att det rinner en hel del blod från hörselgången... !!!?!?!!! Med lite lätt panik tittar jag ordentligt en gång till och ropar sen på maken. Blir samtal till 1177 och rådgivning. Högst troligt har trumhinnan punkterats och det är därför blod runnit ut samt hon upplever en "lomhördhet" på örat. Sjuksköterskan råder oss att vänta till söndagen (idag) för kontakt med läkare samt att ge henne en maxdos Ipren och Alvedon. Så görs efter att lugnat henne en lång stund samt hållt papper mot örat för att samla upp blodet. (Tog nästan 20 min innan det avstannade).
Alltså idag, spadagen, skulle vi ta kontakt med läkare för undersökning. Efter många om och men beslutade vi oss för att trots allt genomföra spabesöket. Barnen lämnades enligt överenskommelse till svärmor. Från två håll provade vi att få tag i läkare på två olika vårdinrättningar, hon ett och jag ett. Svärmor fick till slut tag på en tid och så körde de henne dit. Tack fina ni!!! Väl där hade inte läkaren fått titta nämvärt så det blev remiss till barn och ungdomskliniken för en bedömning av ö-n-h-läkare där.Så när vi kom hem strax efter 14 körde jag dit med henne. Detta besök var lika resultatlöst. För hon envisades med att inte tillåtas undersökas. Läkaren, opedagogisk och okompetent som få, gav upp efter 3 (!?!?) försöksvändor. Med ett par försök varje gång. Och in- och utslussande från rummet då det behövdes till både ditt och datt under tiden...
Efter denna traumatiska upplevelse så ska vi vara glada om en läkare får komma nära henne fler gånger... Bortom all värdighet att bli bemött så som hon (vi) blev. P.g.a. flera nätters sömnlöshet och en massa annat som snurrar i huvudet, orkade jag inte ta diskussionen med läkaren.. Så ist blev vi hemskickade efter lite drygt 4 timmar för att återkomma imorgon. F*n heller att jag gör! Vi vänder oss till öronläkaren i Eslöv ist!!! J stannar hemma för detta och vi hoppas nu på bättre tur med att ställa en diagnos.
Over and out!
Ja, vem har sagt att det är problemfritt att vara förälder?!
*
Imorgon börjar vårt (mitt) nya liv. Jag börjar jobba!!! Gahh... Läskigt som bara den! Känns så overkligt! Håll tummarna för mig om att allt ska gå bra. BLI bra. Hoppas verkligen på att allt ska funka. På jobbet, med pendling, familjen, BARNEN, träning, hemmet etc. Det är ju detta som jag kämpat på högskolan i 3½ år för..
Nej nu blir det allt sängen för min del!
Puss!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar