onsdag 7 september 2011

Då var det dags..

I brevlådan idag fann jag ett brev från transportstyrelsen. Min första tanke var: "Jag äger ju inget fordon", förutom min cykel då.. Men så öppnade jag det och upptäckte att det var en ansökningsblankett i. Tydligen är det dags att förnya körkortet..
Lite ångestladdat. För nu måste jag ju ta nya bilder och dessutom bli bra på dessa. Uscha!

*
Stora A har haft feber. Och båda barnen har således varit hemma. Vilken pärs! Ûbertrotsiga som de är nu och ohejdat speedade. De kunde lika gärna varit på fritids och förskola.. Blir så trött och ledsen på dem emellanåt. Inget går fram. Hur vi än gör eller vad vi än säger så funkar det inte ändå. Alla knep i boken är prövade. Utan resultat. Hade behövt en paus just nu. Komma bort från hemmet och familjen några dagar. Hatar att gå hemma just nu. Vantrivs så in i norden.
Kanske är det hösten som spökar. Den gamla deppigheten som åter ger sig till känna. Vad det än är så önskar jag innerligt att det försvinner och att allt blir bättre.

*
Examensarbetesprocessen är igång. Men det är långt kvar. Hoppas bara att vi blir klara med underlaget till intevjuerna denna vecka. Och att vi får några frivilliga att besvara dem.
Vissa tycks tro att bara för att man är student så har man all tid i världen. Men ack så fel de har. Jag kan inte bara städa hela huset, hålla trädgården i toptrim, handla, tvätta, göra ärenden och lämna och hämta barn utan att det kostar. Det kostar tid. Tid som jag får ta någon annanstans ifrån. Kvällar, helger etc. Tid som jag kunde haft med familj och vänner. För någonstans måste tiden tas och det finns tyvärr inte mycket till övers. Man får göra prioriteringar.
Ok, att inte vår trädgård är ogräsfri, att källaren inte är presentabel, att huset i sig inte är taget ur någon inredningstidning. Prioriteringar. Ja, jag spenderar den överskjutande tiden med min familj, att träna och försöka få lite tid för mig själv. Viktiga saker för att jag ska må bra. Givetvis mår jag ju bra av att ha ordning och fint runt omkring mig men det är inte prio ett. Tids nog får jag tid över för det med.
Barnen är ju bara små ett par år till och det gäller att förvalta den tiden väl. Om än att de är gräsligt jobbiga just nu, så älskar jag dem trots allt mest av allt i livet!

För detta är en tid som aldrig kommer tillbaka. Och förutom att skaffa mig en utbildning som genererar ett arbete så var faktiskt barnen en del av anledningen till att jag började plugga. Att kunna spendera mer tid med dem, eftersom man inte är låst till exakt samma tider varje dag och kan flexa en hel del. Trots att det kostar på...

*
I helgen blir det trots allt lite vuxentid. Joch J ska ha gemensam födelsedagsfest. Ska bli skoj. Det är inte överdrivet ofta som vi lämnar bort barnen för att göra något tillsammans. Men det behövs. Och just nu passar det ypperligt.

Så! Då fick jag kräkt av mig lite. Känns aningens bättre.

Hoppas ni har det bättre!
Kram

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar