Bild från nätet
Lämnade barnen på förskola/förskoleklass på morgonen. Körde sedan för att hämta pengar och därefter blev det ett snabbt besök på "min" förskola. Många glada utrop vilket värmer. Hämtade mitt omdöme och gjorde mig "oskyldig" K i köket. Sedan blev det vidare färd till Malmö och min mentor S på högskolan. Fick ok om godkännande i VFTn (praktiken). Så långt allt bra..
På väg därifrån tog jag mig friheten att köra in om Burlöv center och Nova Lund där jag fixade några av de sista julklapparna och födelsedagspresenterna. Brukar ALDRIG vara så här sent ute!! Halvvägs hem från Lund ringde jag svärmors sambo K för att kolla lite ang. svärmors julklapp. Bara ett par minuter senare skulle det hända något som absolut inte får hända...
I godan ro köra jag på E22:an. Det är bra flyt i trafiken och det är bra väglag, absolut inte halt. Jag ligger i ca 70km/h och i höjd med vägarbetet mellan Roslöv och Hurva ser jag en stor lång lastbil i motsatt riktning på andra sidan mitträcket. Inget ovanligt med det. Men när vi nästan är jämsides så ser jag att något lossnar från lastbilens släp. Något vitt lite större än en fotboll. ETT ISBLOCK!?!?! Och det kommer farande mot mig!!! Vad gör man? Vad hinner man tänka? Inte mycket. Vad jag precis hann att göra var att väja knappt en meter till höger. Avspärrningarna hindrade mig att komma mer åt sidan. Sedan hör jag en ljudlig smäll och hela bilen hoppar till! Smått chockad fattar jag knappt vad som har hänt. Lastbilen är redan nu en bra bit bort och jag har ingen chans att uppfatta verken reg.nr eller annat.. Nu låter det mycket konstigt om bilen men jag kan fortfarande köra fast jag håller nu knappt 50km/h. Föraren i bilen bakom ser lite olustig ut. Jag försöker nu nå J på mobilen. Utan resultat. Ett försök till utan att nå honom. Sen ringer han upp. Vilken lättnad. Förklarar situationen och nu har jag kommit så långt som till Rolsberga där jag äntligen kan stanna bilen. Går ut och ser att hela skärmen och kåpan i hjulhuset är helt sönder trasad. Drar samtidigt en lättnadens suck över att jag är vid liv. Jag kunde likaväl fått den mitt i rutan eller på huven. Kört av vägen. Vad somhelst!?! Hemska tanke! Vi tar beslutet att jag ska köra till Js kusin A som har verkstad. Färden till Hörby känns oändlig. Flera tankar hinner passera min hjärna. Tänk om barnen varit med! Tänk om jag fått isblocket mitt i rutan/huvudet! Tänk om att min pappa kunnat mist sin enda dotter på sin egen födelsedag! Tänk om att jag klarade mig så pass helskinnad! Tänk om, tänk om, tänk om...
I Hörby titta J på bilen då A är i Malmö på lussefirande. Det fanns inte mycket mer att göra än att klippa bort det värsta. Det som hängde ner mot hjulet. Sen var det bara att ta sig hem och lugna ner sig lite och ringa Trygg Hansa. 3000:- i självrisk.. :( Roligare kan man ha för dessa pengar! Speciellt nu i juletid! Men jag ska vara glad för att det inte slutade värre..
Idag har jag polisanmält händelsen som trafikolycka. Får se hur det går. Den skyldige är ju borta sedan länge..

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar