Tuffa tider...

Det är mycket nu..

1. Handledare som strular och inte godkänt en enda i klassen i förra kursen. Har ant. misstolkat det hela eftersom andra handledare godkänt sina elever. Men vi ska jobba vidare med vår text i B-uppsatsen. Varför??
2. Handledare på praktiken som är helt orealistisk och skriver knepiga och orelevanta omdömen. Vilket i sin tur bidrar till att min konstiga mentor ställer sig frågande om jag ska få godkänt i VFTn. Och jag har nu blivit kallad till studievägledaren för ett möte. Hallåå??!! Jag har ju gjort min praktik och mina uppgifter som jag ska. Inget konstigt alls!
3. Val av sidoämnen inför hösten ska snart göras. Vet inte riktigt hur jag ska göra. Vet vilka kurser jag vill läsa men kommer jag att fixa att läsa 150% de första 10 veckorna? Är det genomförbart rent studiemässigt, personligt och familjemässigt? Visserligen kommer jag då bara läsa 50% den sista delen av terminen, den som går över jul. Och på distans dessutom. Men kommer skolan och CSN godkänna det?
4. Oro inför sommaren. Ska jag få något jobb, eller inte??? Vill samtidigt vara lite ledig. Gärna i augusti eftersom stora A ska börja förskoleklass och fritids då. Och lilla A som ska flytta upp en avd. och börja på Storken. Sen är det rätt skönt att kunna ladda lite inför min egen skolstart.
5. Oro inför hösten. Kommer jag att få CSN eftersom vi inte fått några betyg än. Kommer P att sätta det innan det är för sent. Nya rutiner för familjen till hösten iom. stora As skolstart. Vet inte hur det kommer bli med vattengympan då. Om jag har möjlighet att fortsätta, iaf första halvan av terminen.
6. Ängslan över om mannens rygg ska hålla eller braka ihop igen. Åtskilliga tusenlappar går åt till behandlingar eller förloras i inkomst vid sjukskrivning varje månad. Vilket påverkar den redan påfrestade ekonomin, som är följden av studierna. Vi hart så vi klarar oss och vi har det säkert mycket bättre än många andra. Men man blir verkligen inte rik på att studera. Inte i pengar räknat iaf.. Hoppas bara att det är värt besväret!

Inte konstigt att man mår dåligt. Magkatarren håller mig i ett järngrepp. Huvudvärk och ledvärk tillhör vardagen. Ständig ängslan och oro gynnar inget av detta. Värktabletter hjälper enbart för stunden men magen blir då allt mer irriterad. Lika så denna mamman... Den nalkande våren inger lite hopp. Iaf gör solen en lite piggare. Men den kan inte sudda ut mina mörka moln..

Jag hoppas nu bara att jag fixar denna kursen, matematiken, så har jag iaf en lite större chans till CSN till hösten. Nästa kurs ska bli lite roligare sägs det. Hoppas på det för det är ju något som jag är intresserad av.

Borde gå och vila mitt stackars huvud nu, men jag är för rastlös. Känns inte bra att vara hemma från skolan idag med... Måste göra något vettigt!

Kram