Ibland blir det motvind...

I måndags förlorade min stora tjej sin bästa vän.. Är inte så farligt som det låter. Föräldrarna valde att hipp som happ flytta upp henne i förskoleklass utan någon som helst förvarning. Nu står vår dotter själv kvar på sin dagisavd. utan någon lekkamrat.. Hon säger inget än men jag märker att det tynger henne.. Har så ont i hjärtat för hennes skull. Men vi, framför allt hon, kommer gå ur detta starkare och mer självsäkra.

Saker och ting händer som man inte kan påverka. De formar oss till dem vi är. De gör oss starkare och tuffare. Jag tror på att allt som händer i livet har en mening och att det i slutändan för något gott med sig. Detta måste man försöka tänka på även och det är tungt och allt känns hopplöst!

Så jag tror att det ska bli bra för min lilla tjej med! Jag hoppas innerligt att det blir så. Min kämpe! Min hjältinna! Mitt ljus i livet!

Älskar dig gumman!! Och lillasyster med förstås!